while I'm far away and dreamin'

en underbar, underbar, UNDERBAR höst-dag idag. jag har ine märkt förens nu att det faktiskt är höst ute. jag satt i bilen och åkte igenom en skog och såg att solen bara öyste upp de gula löven på träden. det var helt magiskt. då vart jag verkligen påmind om varför hösten är min favorit årstid. det är ju så uunderbart vackert ute. alla löven gulnar och alting fryser till på något sätt. när jag är ute och går brukar jag ta med iPoden och när jag går där så rekomenderar jag tre låtar speciellt som får iaf mig på riktigt höst humör, Aerosmith - I Don't Wanna Miss A Thing, Ronan Keating - When You Say Nothin At All, Amy McDonald - This Is The Life. höst känslorna bara sprutar ut ur mina öron just nu! alla säger att vårkänslorna är kärlekskänslorna... men jag tycker snarare att höstkänslorna är kärlekskänslorna. jag går runt och kramar varenda en jag ser(som jag känner såklart). Nejmen, alla ni som får vårkänslor, byt till höstkänslor när man kan sitta och mysa framför en roooomaaaantisk film i höstmärkrets stjärnklara nätter. det är otroligt mysit. trés grèable!!! men sen är ju det ända problemet att man måste hitta någon att mysa med. för det flesta är det hur lätt som helst, men såklart inte för alla. orättvist.. men sånt é livet tyvär.

poeter verkar ha den otroliga talangen att nå ut till folk har jag märkt. att få deras dikter och deras tankar att påverka folk, ungefär som sånger som jag skrev i ett utav mina tidigare inlägg. men dom lyckas pricka in dom känslor man känner just då. en låt kan ju vara många olika känslor på samma gång. en dikt kan vara om någonting som händer just nu också. det är lite läskigt, men ändå trevligt att läsa sådana dikter. jag försöker läsa många dikter så jag vet hur jag ska skriva. jag blir insirerad av dikter till min blogg också. sättet jag ska skriva, altså. inte vad jag ska skriva om. det jag skriver om är endast mina tankar och funderingar. jag vill ju inte inspirera folk att kopiera, jag menar, kan ju vara kränkande mot den som verkligen kommit på det.

en dag har jag tänkt att jag ska köpa en riktig system-kamera och lära mig ta ordentliga bilder. har ingen aning om jag redan skrivit det, men det ska jag iaf. det verkar så kul att hitta på nya vinklar och nya sätt på nästan samma ställe hela tiden. jag har alltid blivit en fotograf eller kriminaltekniker sen jag va liten. så nu ska jag fanimej ta mig i kragen åh köpa en och gå på någon fotograf kurs. och så ska jag lära mig sjunga också. det är mina stora mål just nu.

byyyee bloggers!

trött!!!!

jag är jätte trött efter gårdagens stora hit. fest, kan man säga. det var väldigt roligt iallafall! egentligen var jag bara uppe till klockan 12, men det räcker. jag är riktigt trött nu men det går säkert över. på eftermiddagen ska jag ut och köra lite bil också, öka ännu mera på koldioxidutsläppen i världen. ikväll blire fest igen. undrar om jag verkligen orkar det. jag har ingen aning. egentligen är det ju dumt att festa hela helgen eftersom det är full fart på måndag igen. men jag dricker ju inte i alla fall. det är ett plus med mig själv, att jag inte dricker. otroligt ocoolt och ruskigt äckligt om man tänker efter. så alla nykterister där ute, ni är supercoola! men ibland kan jag inte stoppa mig själv, det är stämningen och alla andra som påverkar. grupptrycket, men ändå inte. det är ju faktiskt ingen som tvingar mig.. rätt så dumt av mig. och det tål att sägas igen! alla nykterister är grymmare än alla fyllon! äckligt om man tänker efter.. en andedräkt som man spyr utav, okontrollerade behandlingar, ingen fullt funktionell hjärna, inga riktigt fungerande reflexer.. ja.. jag behöver nog inte fortsätta längre än sådär. men jag är rätt så blyg i verkligheten och när jag dricker så släpper det där. jag börjar älska mig själv och jag har ingen aning om vad det beror på. men det är rätt så hemskt om man tänker på hur man bara tar mer för att den där känslan övertar sunt förnuft.

idag ska jag nog bara slappa bort dagen. ta en bok och läsa kanske, inte vet jag. kanske kolla på en film. det gillar jag. då är man på helspänn utan att behöva röra sig. man känner känslorna bara kommer i överflöd. gråt, skratt, lycka, sorg, kärlek. allt på samma gång. och man bara sugs in i handlingen. ibland tycker jag det känns som man sitter på en stol, mitt i filmen, och kollar på. och en film som jag starkt rekomenderar är Braveheart. jag brukar inte gråta till filmer men där grät jag som ett litet barn! jag har flera vänner som inte alls gråter till filmer, men som sagt, dom grät krokodiltårar i slutet när han skriver; FREEDOM! det är så otroligt känsloladdat så jag tror inget öga är torrt efter det där. jag har också kollar på den nya filmen, Hancock. den var helt okej. jag har hört flera stycken som sagt att det var en total flopp, men jag vet inte om jag riktigt håller med där. den är väl rätt så spännande. om man aldrig har sett den förut så tror man att man vet vad som kommer hända men det händer raka motsatsen istället. det är lite kul tycker jag. men visst, alla har väl olika smak på allt. det är inte riktigt en film man gråter till, emn den kan vara sorglig på sina ställen den också.

det är en rätt så tuff sak det här med att gråta. jag gråter inte så ofta men jag önskar hela tiden att jag kunde gråta lite mer. jag tycker att dom som kan gråta ofta för saker (och känner sig bättre efter det) har tur. jag måste alltid hitta på andra saker att uttrycka mina känslor på. som den här bloggen, här kan jag skriva ner alla mina känslor och alla kan ge åsikter om dem om någon vill. jag skiter i ifall de inte tycker att det är bra åsikter jag har, bara jag får ut dom ur min kropp så jag slipper gårunt och bära allt som i en ryggsäck som blit tyngre och tyngre. när den är såhär tung så man bara vill gråta ur det så kan det kännas optroligt skönt att plocka ur några saker. dom som gråter kan ju börja gråta för en sak men efter ett tag så gråter dom över allt. när dom inte har någonting att gråta över så gråter dom för att dom inte har någonting att gråta over. okej, det är inte så för alla. jag kan förstå om det är jobbigt att sitta och gråta för allting som inte känns bra. men vasjutton. det är bättre än att tro att man går runt och är helt känslokall. nejmen, jag vet ju egentligen inte.

lämna kommentarer tills nästa gång!
byye bloggers!

jaa

Idag har jag vart ut och gått på ängarna med mina nyinköpta stövlar. mycket stiliga och nu använda också. det är härligt att gå ut och sätta sig och tänka någonstans. att bara dröma sig bort och låtsas att man är ensam i hela världen. att tänka på allt mellan himmel och jord(det där uttrycket använde min farmor ofta förut). det har blivit som en liten ritual för mig. ta på mig min pappas gamla tjocktröja och gå ut och lägga mig eller sätta mig på ängarna med iPoden eller Mp3 eller någonting liknande. jag brukar roa mig med att ta kort också, men det händer inte lika ofta. jag gillar att ta kort, iaf att försöka. oftast blir de itne riktigt som jag tänkt att de skulle bli men helt okej ändå. kanske skulle försöka pallra mig iväg på någon kurs så jag vet hur jag kan hantera en kamera på rätt sätt i alla fall, haha. nej, jag kanske ska strunta i att köpa en kamera, som jag velat ha länge, och köpa en mobil med hufsat bra kamera istället. då har man ju iaf med sig den överallt. smart av mig tycker jag. men jag vet inte. har tänkt att införskaffa mig en ny mobil nu i höst efetrsom min håller på att gå sönder.

jag känner mig riktigt omotiverad att skriva idag, jag vet inte varför. de fyra sagarna jag nu haft blogg har jag tyckt att det kännts skänt att släppa lite på allt genom att skriva. men jag vet inte. det finns väl olika skrivhumör såväl det finns olika glada humör. orden kommer liksom inte till mig som dom brukar. jag får jämna ut det någon annan dag med att skriva jätte mycket kanske. nej jag vet inte. jag kommer nog kunna skriva lite nu också. det brukar funka efter ett tag.

jag har tänkt på det här med smink, det är hemskt egentligen hur alla sminkar sig. lager på lager på lager. varför måste man göra det. jag tycker att det är oerhört löjligt med folk som inte tror dom kan leva utan smink. hur sjutton klarade man sig innan man började sminka sig då? det är bara en fix idé som folk får när dom blir beroende av någonting. att dom itne kan klara sig utan den saken, att dom kommer dö. jag menar, tänk på det. hur löjligt och fjolligt är det inte med en tjej(kan vara en kille också) som skriker och nästan gråter för att de tappat bort sin... var det nu än är. foundation eller rouge eller ögonskugga eller what ever! samma sak är det väl med dom som blir beroende av datan. eller mobilen. ur-löjligt tycker jag. jag har ett flertal kompisar som säger att dom mår dåligt när dom inte har mobilen bredvid sig, jag kan förstå det men ändå inte. bara för att man har den i handen dygnet om kanske det blir tomt när man inte har den i handen men tänk så mycket strålning man utsätter kroppen för när man har den bredvid sig hela tiden. det är ju äckligt. cancerbildande-mobilberoende människor är det väl egentligen ingen som tänder på? men rätta om jag har fel. jag tycker i alla fall att det är super fjolligt med folk som blir beronde av teknologiska prylar eller skönhets artiklar!

so long bloggers!

funderingar

jag har rotat fram några gamla klassiker och hittade denna underbara låt. ain't no mountain high enough.. det är riktigt bra och får mig att blicka framåt. jag undrar egentligen hur en sång kan påverka sinnet så mycket. att den kan gräva sig in någonstans där man itne kan få tag i den och sätta sig där så man bara går och sjunger den hela dagen. det är rätt fantastiskt vilken påverkar låtar, texter och melodier har på folk. att dom kan bli på ett helt annat humör bara de lyssnar på en sång! den kan få en att bara vilja brista ut i sång. även fast man sjunger som en kratta. okej, jag erkänner. jag sjunger i min ensamhet ibland men hr aldrig tänkt på att seriöst satsa på min röst. de få folk som hört mig sjunga och spela säger att dt låter bra, men vafan. jag skiter i det sålänge man har kul och är glad. jag har ett litet piano, ostämt som sjutton och jag har ingen aning om hur man använder det, som jag brukar spela på ibland. opm jag hittar någon bra melodi kanske jag hittar på en liten meningslös text till. det är rätt så häftigt det där med texter ewgentligen, hur de bara kan dyka upp i huvudet bara sådär. jag har vart med om det många gånger och det är kul. man känner sig stolt på något sätt. som om man fått en stor blöt puss av någon som betyder mycket för en.

gu, vad betyder en puss egentligen. två munnar som möts i ett underbart ögonblick och sitter kvar i minnet, som en sång, och förvrider hela vardagen. är det mer än bara en puss. är det alla känslor som släpper på en gång? eller är det som.. kroppslig energi som möts. kan en puss betyda mer än bara en puss. såvär på munnen som på handen. nej, jag måste ta reda på det. en puss på riktigt. kanske kan jag gå runt och fråga folk på stan vad en puss betyder för dom eller kan kan lägga i lappar i brevlådorna som de får svara på. nej, det är ju löjligt. men jag tycker det skulle vara riktigt intressant att få reda på vad det betyder för alla andra. och ord. är "jag älskar dig" bara ord eller är det allt på en gång? det finns ju folk som går runt och säger "jag älskar dig" till alla. men hur kul är det för den som trodde att det betydde någonting? om den person jag gillar fruktansvärt mycket kommer fram till mig och säger att den älskar mig och sen går till nästa och säger samma sak hur skulle jag känna mig då? haha, rätt så komiskt egentligen. vem sjutton skulle säga så till alla. om någon vet någon som gör det så säg till. honom eller henne skulle jag vilja prata med och fråga hur den tänker.

nej, hela världen är faktskt konstig och fördriven. jag kan inte förklara på vilket sätt, men jag kommer säkert på ett snart. men nu orkas det itne med att sitta här länge till.

ha det gott och riktigt mumsigt tills jag kommer tillbaka med nya tankar!

annorlunda

jag skulle åka buss idag och naturligtvis missade jag bussen. vad tänker busschaufförerna när dom ser någon komma springande efter bussen egentligen? att dom ska jävlas med oss för att vi fick det bråttom eller vad är det för fel. om jag var en busschaufför skulle jag stanna 1 minut mer än det står och så skulle jag kolla i backspegeln ifall det kom någon springande. nej, jag förstår inte riktigt varför alla busschaufförer har någonting emot springande människor.. det är jämt så att man måste passa massa tider. till möten, till luncher, till dejter. varför kan man inte bara säga "runt 7". då kan ju det vara både halv 7 och kvart över 7. nej jag tycker hela livets tidsschema är för tajt. allting ska vara så bråttom och gå snabbt och man ger ingenting den tid det kanske egentligen behöver.. som det här med min vän (som jag skrev i förra inlägget), jag kanske bara ska ge henne tid. hon kanske vill vara min vän men hon vill bara ta en liten paus just nu. nej, jag vet inte. vi får se.

allt börjar bli kallt nu. man ska väl kanske ta fram sina tjocka ylle-vantar och sjalen man så omsorgsfullt stoppat undan till sommaren. allting verkar frysa just nu. allting stannar. jag vet inte om det är bara jag men jag har börjat gjort saker jag aldrig trot jag skulle göra förut. jag är, just nu, i en period där jag skulle vilja förändra saker.. men ändå inte.. det känns skrämmande att bryta mönster, men spännande att göra någonting nytt. mitt liv går i ett mönster. varje måndag MÅSTE jag göra det här och varje tisdag MÅSTE jag göra det här och blablabla. det är faktiskt egentligen ingen som säger att jag måste någonting, därför trotsar jag mig själv. kanske ska jag köpa en riktigt tjock dun-jacka och ett par moon-boots och en palestinasjal och gå runt i bara för att göra någonting annorlunda. fast nu såhär på hösten kan jag tycka att det är mysigt att sätta på sig bara en tjocktröja och vira en sjal några varv runt halsen och några fina höst stövlar med fint mönster på. inte alls trendigt men what ever! huvudsaken är ju att jag tycker om mig själv.

åter igen kommer mitt huvud in på hösten. en mysig årstid med kanske mer romantik än våren. en väldigt underskattad årstid tycker jag. det är ingenting som är typiskt hösten förutom det "dåliga höst vädret" och de fina färgerna som blir på träden. kan det inte vara den mysiga årstiden? jo, från och med nu är hösten den mysiga årstiden!

so long alla bloggers!

jasså

ja, så sitter man här igen. ännu ett försök att skriva ner mina tankar på en sida många inte vet existerar. kasnke är det bra att vara okänd än så länge? eller kanske det är ännu roligare att blogga när man vet att folk uppskattar det man skriver? nej inte vet jag. jag har haft blogg i två dagar och det funkar väl helt okej än så länge.

den här dagen har vart trist. jag har inte haft någon större lust att göra någonting. därför har dagens göra blivigt att tänka, som vanligt. det som fyllt mitt huvud idag är mest vänner. om man har en vän sedan jätte länge som man verkligen tycker om, men den vännen börjar stöta ifrån sig dig. hur sjutton ska man säga det till den personen då? hur ska man kunna säga att det känns som att vi glider ifrån varandra och jag saknar dig jätte mycket när man inte får någonting tillbaka. visst, man kan väl visst säga det rakt ut.. men det känns bara pinsamt och fel då. det är bara jag som saknar det vi hade och det är bara jag som saknar allt vi gjorde. alla skratt och alla gråt. hur ska man egentligen kunna tackla det? man har ju ändå delat hela sitt liv med den personen en längre tid. det kan väl inte vara så lätt att bara glömma allt med den? jag vet inte, jag har inte prövat. men det lär väl bli så nu antar jag. känns inte helt bra, men jag får väl leva med det som allt annat.

det är jobbigt det här med grammatik, att man ska skriva rätt. är det man skriver egentligen rätt eller finns det inget rätt. det är ju lite klurigt. det finns många ord med många betydelser i många sammanhang. att få in allt i rätt sammanhang och med rätt betydelse kan vara helt rätt för en, men för en annan är det helt fel. om jag skulle säga att min kompis har snygg tröja, kanske den som stod bredvid ta illa upp eftersom ingen sa någonting om hans eller hennes tröja, men för den som säger det är det helt rätt. ibland tycker jag att det skulle vara lättare ifall alla tänkte likadant. men rätt så tråkigt i alla fall. jag kunde ju inte byta tankar med någon för dom hade ju ändå samma tankar som en själv. det är riktigt häftigt när man gör det nu, när alla faktiskt tänker olika, att hitta någonting man tänker lika om. men det är inte ofta. jag tycker alla har mest helt olika syn på allting. men visst, det kan ju vara roligt det också. men jag lämnar resten av mitt tänkande till en annan dag.

ta hand om er alla bloggare!

börja blogga dåå!

Tjat, tjat, tjat. alla tjatar om att man måste börja blogga. är det verkligen någonting speciellt med det? annat än att skriva ner sina känslor så alla kan se dem. nej, jag har ingen aning.. men jag ska iallafall ge det en chans. hm, blogga. Jenn's blogg. jamen visst. varför inte? vi får väl se hur länge jag håller på, och hur länge jag orkar hålla på. nu har jag iaf startat en blogg, och jag ger det en chans. så sluta tjata! men min dag idag har vart bra. funderat på massa som vanligt. det jag mest tänkt på idag är nog hur man tänker i olika sammanhang. ifall jag skulle gå fram till någon och säga att jag var jultomten, hur skulle folk reagera då? skulle dom skratta och tycka att jag var konstig eller skulle dom bli förvånade och tro att det är någonting fel på mig? om jag verkligen skulle tro att jag var tomten skulle jag väl bli ledsen ifall dom skulle börja skratta och gå därifrån..? eller? nej jag vet inte, skulle vara kul och prova kanske. så om ni möter någon som går runt och säger att den är jultomten så är det utan tvekan jag (eller någon som tänkt på samma sak). haha! men som sagt, vi får se hur långt mitt bloggande går.

ha det så bra alla andra bloggare!