löööve

om jag skulle fråga er, ni få som faktiskt läser det jag har att skriva, om jag skulle fråga er efter tre sanningar om er själva så skulle ni på första och andra punkten sätta dit någonting om er och kärlek. idag tänker jag på kärlek.

vad är det och hur är det och varför är det? kan man äns få några svar på det? finns det fler som tänker lika som jag? tänker tjejer och killar lika? gillar man lika saker på medmänniskan när man är liten som när man blir äldre? finns det någon "äkta kärlek"? kan man bli kär vid första ögonkastet? finns det något som är starkare än att älska någon? kan man älska någon efter en vecka? övervinner kärlek allt? varför blir man så besatt av den man älskar? är man säker på att man inte är homosexuell? går drömmar i uppfyllelse?

jag är inget annat än en människa, en någon, som sitter häroch skriver ner mina erfarenheter av livet så jag har inget svar på alla dom där frågorna. men ni måste hålla med om att dom flesta av er tänker ibland på alla dom där frågorna. eller har ni blivit så vana vid kärlek att ni bara antar att den är där och inte funderar över den? jag tror inte att man kan ta någonting så mycket för givet. jag hoppas definitivt inte det, för då tappar ni förmågan att hitta nya saker i de gamla. men tillbaka till det lilla ljuset i vardagen.

jag är i ett stadigt förhållande och jag trivs, men ibland ka jag itne låta bli att fyundera över om det kommer ta slut och framför allt, hur och varför det kommer ta slut om det tar slut.
om min partner skulle gå och vara otrogen, skulle jag förlåta han eller henne då? jag tror att ni där ute som vet hur det känns att bli sårad av någon man gett sin själ och sitt hjärta vet vad jag menar. jag personligen tycker att man inte ska titta åt ett annat håll och tänka att man kanske kan förändra den. det kommerinte gå, om någon är född så kommer den alltid vara så. att vara otrogen har ingen ursäkt. att tänka på att vara otrogen eller planera att vara det har inte häller någon ursäkt. jag har vart med om det, jag vet hur mycket man vill att det ska funka. till er därute säger jag: face the truth! har han eller hon gjort det en gång, stoppar inget den för att göra det en gång till.

för något år sen var jag i ett riktigt skitförhållande, jag menar det. min partner skickade bilder på sig själv i underkläder och frågade andra efter bilder på dom i underkläder. jag försökte titta åt andra hållet, tro och hoppas att han kommer ändra sig. det var dock inte det ända han gjorde. han föreslog sex med andra, han kallade mig hemska saker som bitch och hora, han ville inte umgås med mig inför sina kompisar.. men jag var för kär för att inse sanningen.. han behandlade mig som en docka. jag gick bra att leka med ibland, men sen hittade han en annan och slängde mig i ett hörn. sen tröttnade han på denockså så då antog han bara att jag skulle ligga i hörnet där han slängde mig. jag tröttnade efter 1år, när jag egentligen skulle ha satt ner foten för länge sen. saken var den att jag älskade honom när han väl var snäll, men den sidan såg jag mindre och mindre av. mina vänner hade redan försökt förklara för mgi hur fel han var för mig, men jag vetinte varför jag inte lyssnade. och jag hatade att vara så besatt av någon. ensamheten liksom skrämde mig.

så ni som känner igen er? stanna för eran skull inte kvar, jag lovar att ni är värda så otroligt mycekt bättre!

sköt om er!